20 april.

Jag minns den dagen så väl. Visst, det var min födelsedag men det är inte därför jag minns den.
Jag minns den för att du var så sjukt jävla nära mig hela dagen.
Fastän du som vanligt befann dig 15 mil härifrån så lyckades du vara bredvid mig hela dagen och jag var så galet lycklig för det. 

Jag minns hur du kämpade för att inte säga grattis, men till slut (23:58) kunde du inte låta bli.
Jag ville verkligen inget hellre än kyssa dig då, precis som jag sa.
Jag ville kyssa dig då för att du gjorde mig så jävla lycklig genom att bara finnas vid min sida.

Och nu när det är över saknar jag dig och vad du gjorde med mig så himla mycket.
Jag saknar känslan av att vara sådär sjukt lycklig.
Ibland funderar jag på hur glad jag skulle varit om du fanns vid min sida hela tiden.
På hur lycklig jag skulle varit.
På hur bra du och jag skulle varit.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback