jag brukade kunna bestämma vad som fick betyda något eller inte, vems ögon som fick brännas och vems händer som fick hålla mina (och det var alltid ingen)

För mjuka läppar var inget annat än tidsfördriv och fingrar genom hår bara en förströelse. Och när man har byggt upp sig själv i sexton år finns det ingenting så skrämmande som att behöva någon annan och jag var rädd för att inte kunna stå på mina egna ben.

och sen kom du och rev allt jag byggt upp, förstörde allt förnuft och rubbade allt vettigt.